Om nån undrade « Vardagsliv -

Så kan jag berätta att ifall jag väntat med IDAG till att åka till doktorn så hade det inte rått några tvivel på vad jag drabbats av. Alls. Om jag säger så.

Jag fick hög feber som fan igårkväll när jag gått isäng, efter intag av första antibiotikatabletten. Och jag vaknade inatt med ONT så jag grät. Och jag kunde knappt ta mig till toan. Väl där så var det ingen tvekan om vad "blod i urinen" innebär, om jag säger så.

Och jag tackade nån högre makt för smärtlindring. Jag var inte kaxig alls när jag tog mina panodil och väntade på att det skulle gå över, att febern skulle släppa och ryggontet mattas av lite. Jag hade 39,9 i temp, men inga hallisar den här gången.

Tror jag hade för ont i ryggen för det.

Idag känner jag mig manglad, klen och skakig, jag är riktigt ynklig. Inte så tuff idag, med andra ord. Och det gör ont, ont så jag faktiskt gråter innan jag kan ta mer panodil. Jag som inte hade ont alls (nästan) med en bruten fot och jag som är ganska van vid (kronisk) smärta vill inte alls känna denna jävla ryggvärk…

Men förhoppningsvis gör andra antibiotikatabletten ännu lite mer nytta så jag kan vara på benen imorgon igen. Jag som ville göra saker i trädgården, och gå ner i källaren med lite grejor, och ringa en vän som kunde hjälpa mig till tippen med skräpet från balkongen.

Idag är jag ynklig. Och det gör ONT. *snyft*

Det här inlägget postades 21 maj, 2011 klockan 11:12 och ligger under gnäll . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed Du kan lämna ett svar eller trackback från din egen webbplats.